Tänkte dela med mig lite om min förlossning. Det jag var mest rädd för innan förlossningen, var själva slutfasen då man ska pressa ut sitt barn ur ”the ring of fire”. Dock gjorde det inte alls lika ont som jag trodde (hög på lustgas och epidural). Det var faktiskt ganska roligt att föda barn! Men det var sjukt jobbigt både innan och efter själva förlossningen.

Jag hade värkar i 3 dygn innan förlossningen drog igång. Natten till måndagen startade det. Vi avvaktade fram till morgonen, sedan ringde vi förlossningen som bad oss åka in. På förlossningen konstaterade dem att värkarna var igång men inte resten av kroppen. Vi blev hemskickade med en så kallad sovdos (bricanyl för att lugna värkarna, citodon för smärtlindring och sömnpiller för att kunna sova lite tills det var dags på riktigt). Lättare sagt än gjort att sova med värkar. Vaknade var 10:e minut när jag fick en värk och däckade däremellan. På tisdagen när sovdosen började gå ur kroppen kände jag att värkarna var ännu starkare och kom med tätare mellanrum. Åkte in till förlossning igen, men fortfarande hade inget hänt. Fick ytterligare en sovdos med mig hem för att kunna vänta ut det hela. Genomled natten så gott det gick, citodon hjälper inte ett dugg när man har värkar! Det blev onsdag, värkarna kom ännu tätare och gjorde såpass ont att jag knappt kunde stå upprätt. Ringer till förlossningen som säger att vi ska komma in direkt och göra upp en plan. Denna gång åker vi inte hem utan barn.

Vi har ca 30 minuters bilfärd (motorväg) till förlossningen på Danderyd. När vi är påväg in till förlossningen hände det vi haft i bakhuvudet som panikscenario, det hade skett en olycka på E4:an och trafiken står helt still. Där sitter vi fast i en bilkö och minuterna flyger iväg. Paniken när man aldrig har fött barn förut, sitter fast i en bilkö och inte har någon aning om ifall barnet kan ploppa ut när som helst. Efter 40 min började iallafall trafiken rulla på igen och vi anlädde till förlossningen i tid! 

Jag blev undersökt och fortfarande var jag inte igång såpass mycket som jag borde vara vid det här laget. Vi fick ett förlossningsrum och de bestämde sig för att ta hål på fosterhinnan så att vattnet gick. Jag fick värkstimulerande dropp, lustgas och ganska direkt efter även epidural (ryggmärgsbedövning). Det svåraste under hela förlossningen var faktiskt att kuta ryggen när de skulle lägga epiduralen. Det kändes fysiskt omöjligt att med världens kula på magen och värkar så man vill vrida sig av smärta, ligga helt stil och kuta ryggen som en katt. Men efter mycket om och men fungerade även det.

Minnena är lite suddiga… Men jag minns att jag tyckte hela grejen var mest kul. Även om det gjorde ont, så gjorde det inte så pass ont som jag hade förväntat mig. Smärtlindringen tog bra och jag fick påfyllning när jag behövde. Det mest kritiska under förlossningen var att Leons hjärtljud gick ner. Barnmorskan sprang och hämtade en läkare. Jag hann inte ens bli rädd för bebis skull men jag minns att jag hann tänka nej åt att eventuellt behöva göra kejsarsnitt. Läkare tog ett prov från Leons huvud för att kolla att allt var ok. Allt var ok och när krystvärkarna drog igång tog det bara 15 minuter tills han var ute. Klockan 11 kom vi till förlossningen och klockan 19.17 var han ute, våran lilla Leon. 6 Juli, en dag innan beräknat datum. 50 cm lång och vägde 2985g.

Mitt blodtryck var skyhögt under själva förlossningen och hade även varit det i slutet av graviditeten. (Fick inte röra mig ur sängen, från att jag var i vecka 30 och framåt, bl.a pågrund av det.) Så istället för att få bo på det omtalade BBhotellet, fick vi bo på specialBB i 4 nätter. Det var inte ett dugg mysigt. Inget ont om personalen, de var jättebra. Men där märkte man verkligen av överbelastningen som är på sjukhusen just nu. Framförallt när det gällde städrutinerna. När man är nyförlöst, har ett litet spädbarn och bor på ett sjukhus ihop med massor andra sjuka människor känns det ganska viktigt att ha rent och städat runt omkring sig. Vilket det inte var. Vi fick själva gå och sprita toaletterna osv för att ens kunna använda dem. Så det var rätt äckligt. Men, jag är iallafall glad över att det ens fanns plats på Danderyd när jag skulle föda.

Sedan är det jättekonstigt att pappan inte får någon mat när vi båda bor på BB? Inte ens om han betalar för sig… Vi trodde först att de skämtade. Det är 2017 så lite mer jämställt tycker man att det borde vara. Med det sagt…

Att föda barn var faktiskt det coolaste jag någonsin gjort. Hela förlossningsdagen var kul och den skulle jag kunna göra om flera gånger igen, haha. Däremot slutet av min graviditet och veckorna efter förlossningen vill jag inte återuppleva.

Share on Facebook
Created by: Patan77.com